Granrudarna

Barn och familj, augusti 2015

Detta är en öppen vädjan. Det finns saker som man väljer att inte prata om. Saker som lätt kan irritera. Saker som på ytan kan verka triviala men som är så djupt rotade att de enkelt skapar osämja. Därför väljer jag att skriva det i tystnad, istället för att ta ton och prata om det. Snälla Snygg-Micke, ställ in disken direkt i diskmaskinen istället för att låta den mellanlanda i diskhon. Gah! Hoppas du läser detta.

Nu till Granrudarna! Jag har träffat den här familjen två gånger. Båda gångerna har jag fascinerats över hur galet avslappnade de är ihop. Alltså, när en fotograf är med är nästan ingen helt avslappnad. Lite spänt är det ju liksom. Men om man bortser från det så är Granrudarna liksom ”vad-kan-hända-klart-ni-får-springa-löst-och-klättra-i-träd-och-hoppa-på-varandra-avslappnade”. Det gillar jag! Sån ska jag bli!

  • 001
  • 009
  • 038
  • 014
  • 017
  • 023
  • 025
  • 026
  • 047
  • 056
  • 031
  • 030
  • 032
  • 088
  • 090
  • 085
  • 083
  • 073
  • 062
  • 095